heavymetalmum

Det är deprimerande att så mycket av livet har gått!
Det är kul att ha så mycket roligt som man fortfarande vill göra!
Det är trist att ha så lite tid att göra det man vill på, verkligheten pockar på och kräver massa saker hela tiden. När ska jag skriva min bok? Släktforska allt jag orkar? Få ordning på huset och bilen?
Det är en stor välsignelse att ha en partner att dela livet med.
Nej usch så djupt det här blev nu då. Jag får skärpa till mig o komma tillbaka när jag är på lite bättre humör. Kanske nästa vecka när semestern har börjat?

Som många jag känner redan vet, så har jag undan för undan sedan i februari haft ett gott öga (ett alltså!)till sonens Cougar -67:a som stått på vår tomt sedan dess. Men när sommaren kom och jag började analysera skicket så började jag leta efter alternativ. Jag hittade en på blocket som var i mycket bättre skick men den fanns i Dalarna.  När sedan priset gick ner på den så kunde jag inte längre hålla mig utan kontaktade säljaren. Sagt och gjort. Vi skulle ändå åka till Dala Järna o se på dragracing, varför inte kombinera med en titt på bilen.
För att göra en lång historia kort så träffade vi säljaren i Mora, och han tyckte att om vi redan bestämt oss (och det hade vi) så kunde vi köra hem den på en gång. Vi betalade handpenning och åkte hem. Bilköpet tog 3 timmar då han var tvungen att åka hem o tillbaka för att hämta det som ingick i köpet samt papper. Därför missade vi tyvärr Marie Memorial i Dala Järna. Men glada var vi, jag satt och smålog i Audin bakom Cougarn som min man körde.
Nu är köpet slutfört och bilen är skriven på mig. Så nu håller jag på att sälja Z3:an, det vore bra att få loss pengarna eftersom vi ska bygga garage att skruva i. Men jag får bättre betalt till våren det vet jag! Jag hoppas på rätt köpare redan nu. Har haft lite spekulanter men ingen större rusch, det är ju trots allt en sommarbil.
Jag kommer sakna den, så himla kul att köra. Det är först denna sommar jag riktigt greppat hur kul man kan ha i den. Men en V8 i en orginal 67:a är också häftigt. Mycket för att vi kan dela den och hjälpas åt med den. Det blir mer en hobby än att ha en sportbil.  Funderar på att lacka den i den konstiga färgen Ivy Gold. Klädseln inuti har den färgen och det finns en hel del Mustanger som är i den kulören. Den är vit idag men det känns så omotiverat med vitt utanpå o Ivy Gold inuti. Orginalradion sitter i och fungerar, helt fantastiskt. Återkommer med rapporter om vad vi gör!

Så här tycker jag att jag ser ut. Då kan man förstå chocken när man ser sig på bild idag.

Ett fenomen som många uttrycker är att vartefter åren radar upp sig så tillkommer diverse krämpor och rynkor. Utseendet förändras, framförallt hos andra. Man tycker själv att man ser ut som man gjorde förut. Men när man ser på sina jämngamla så ser man ju ålderstecknen. Därför blir man sällan nöjd med fotografier, man känner inte igen sig på dem. Har man dessutom massa överskottskilon blir det bara ännu tydligare. Enda fördelen med det är att man fyllt upp en hel del rynkor med fett så man blir slätare.

Jag arbetar just nu som en gnu. Det är helt enormt, men ändå inte tillräckligt. Jag är tydligen dålig på att delegera? Men man kan bara delegera om rätt förutsättningar finns. Har personen tillräcklig och rätt kompetens, har jag gett rätt överföring? Inte bara att delegera alltså. Men jag har som sagt åstadkommit massor. Det är svårt, så just nu haltar träningen betänkligt. Det är svårt att upprätthålla en balans mellan fritid och jobb. Jag måste dock klara av båda. Egentligen så vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor? Jag vet ju vad jag gillar att göra men jag vet inte var det passar in. Det är kul att ha att göra men inte så kul när man misslyckas att uppnå resultat trots hårt arbete. Är jag för snäll? Jag tycker att man kan bara vara chef på sitt eget sätt, man kan inte lägga sig till med en "stil". Så om jag är snäll så antar jag att om jag då uttrycker mitt missnöje så märks det ändå eftersom jag oftast är glad och lättsam. Jag kan bara vara mig själv.

För två veckor sedan gick jag ner ett kilo. Helt fantastiskt efter 4,5 månader går jag ner ett kilo! Ring TT. Det kom efter att jag i två veckor la till två simpass på 20 minuter. Så om jag tränar 5 ggr i veckan och alltså rör mig mer än 11000 steg o äter 1500 kcal så går jag ner 1 kilo? Alla förståsigpåare, sk. inouter, säger att jag borde gå ner mycket fortare. Men det är för att de inte förstår att vi alla är olika.
Jag tror mer på inuiter. Fram för naturligt fet mat, ner med kolhydrater o industrimat.
Denna veckan har varit kämpigare än tidigare eftersom jag ska in på gastroskopi. Då får jag inte ta min magmedicin, vilket innebär konstant magvärk, svårigheter att äta, halsbränna. Jag får bara använda medel av typen Rennie N. De hjälper mot magsyran men inte de andra symptomen. Det positiva med det är att jag inte kunnat äta middag ordentligt. Det har blivit nån yoghurt eller nåt lätt de flesta dagarna. Jag har heller inte orkat träna mer än en gång den här veckan heller. Förra veckan blev det ingen träning heller. Men i morse har jag gått ner ett kilo till.
På torsdag ska jag iaf sövas för gastroskopin, hoppas jag snabbt kan komma igång som vanligt igen. Ska försöka träna måndag, tisdag, onsdag iaf. Fredag är jag hemma för återhämtning. Minns hur seg jag var förra gången jag var sövd, det tog flera dagar innan allt gått ur kroppen.

nu är det bevisat. Efter att vågen stått still februari, mars, april. Och jag sedan i mitten på mars, alltså en dryg månad nu lagt till träning och även mätt och vägt vad jag äter kalorimässigt fortfarande inte går ner. Enligt teorin att allt du stoppar in måste vara mindre än du gör av med så går man ner i vikt så är jag ett bevis på att det INTE stämmer. Jag äter mellan 1300-1600 kalorier och jag rör mig i snitt 11000 steg per dag, Vilket SKA ge en viktminskning på ca 1 kg/vecka.

Inte jag inte, är nog någon slags evighetsmaskin. Det är frustrerande. Jag har som tur även mätt mig då och då och kan ändå se att kroppen ändrat form. Jag har byggt muskler och därigenom minskat fettet. Men jag borde ändå ha gått ner något på denna tid. Har sedan en dryg vecka påbörjat medicinering med Metformin då de ska påverka insulinet i kroppen vilket ska trigga fettförbränningen.  Det har iaf gjort att jag får lite biverkningar i form av tidvis diarre och lite illamående. Men ännu inte något på vikten. Jag har på mig till slutet av månaden att experimentera sedan kanske jag måste avbryta då jag ska in på gastroskopi den 14 maj.
Så inför den undersökningen så får jag sluta ta Omeprazol för min reflux. Då tror jag inte jag kan ta Metformin heller då jag kommer bli jättedålig ändå i magen. 1 maj o framåt kommer bli två skitveckor rent välmåendemässigt. Jag har krävt att bli sövd vid gastroskopin så jag får iaf slippa paniken att få en slang nerkörd i magen.
Till dess kämpar jag på med träning ca 3 ggr i veckan. Jag kommer utöka konditionsdelen vartefter jag orkar mer o mer. Kör styrka först o sen så mycket kondition jag klarar.

Har nu mätt mig efter en dryg månad. Jag har minskat mina mått på armar o ben med 2 cm, mage 4 cm. Det får man säga är godkänt resultat. Min erfarenhet av Low Carb High Fat hittils är JA jag känner mig lite trög i pallet och blir lätt trött när jag får i mig för lite fett. Enkelt fixat med kaffe o grädde! Det är svårt att äta tillräckligt av fet mat. Man blir fort mätt.
Däremot så fungerar det bättre för varje dag som går.  Man måste leta recept o hitta fler maträtter så man får variation. Julbordets mat fungerar i stort bra, man får skippa Jansson (eller göra egen utan potatis i)
Godis är ju tyvärr uteslutet och det är ju just godis som fått en dit man är, bröd och godis är största skurkarna i min kost.
När jag sköter mig så har jag ingen längtan efter just godis. Jag tror på Beach 2009, va dyrt med nya kläder men va kul att kunna köpa vad man vill ha.
Människor som aldrig varit feta har ingen aning om att man som fet inte klär sig efter sin smak utan efter vad man får tag på i affären. HMs utbud exempelvis består av olika tältmodeller.

Varför ska man som fet inte kunna ha likadana kläder som alla andra, bara i större storlekar???

Jag tror att omgivningen felaktigt kommer tro att jag ändrat min klädsmak när jag kan köpa vad jag vill ha på mig. Så är det INTE. Det är bara att jag då kan välja själv.
Sen ser jag fram emot att våren 2010 få åka till fjällen och äntligen lära mig åka utför på rätt sätt. Det är något jag inte gjort på minst 10 år för att mina knän inte ska gå sönder.
Det är många saker som jag just nu inte kommer på som jag kommer att våga göra när kroppen inte begränsar mig.

Och NEJ jag har inte något emot kosmetisk kirurgi när det handlar om att återställa en misshandlad kropp, så det beror på vad som behövs om jag kommer att genomföra några ingrepp. Den som lever får se.

Efter att min mamma på två veckor kommit till rätta med sitt blodsocker och minskat sitt midjemått med 9 cm på samma tid så är jag övertygad om att det ligger en sanning i detta med att äta mindre kolhydrater och mer fett. Jag har kört igång. Dock åt jag frukost som vanligt men sedan lunch är jag renodlad LCHFare.
 Har även läst mig till att det är lämpligt för dem som har PCOS, vilket jag har. Därav är jag sockertorsk. Stor risk för diabetes typ2 alltså. Det är bara att köra igång, rapporterar vad som händer framöver.

Förra veckan var fortfarande lätt, trots 4 pass så kändes träningsvärken lätt då jag ff kände mig piggare och positiv. Idag däremot, så är det jäkligt tungt. Simmade 40 minuter varav de sista 20 ägnades åt intervall. Simmade verkligen aktivt i 100 m sträckor så fort och kraftigt jag kunde, och vilade därefter en kort stund för att åter simma.
Idag har jag träningsvärk och är helt slut i kroppen. Idag är det gym på em. Jag gick dessutom och la mig 23 igår vilket är tidigt för mig. Trots detta är jag trött. Hälsporren gör satans ont efter att ha kånkat på ryggsäck fram o tillbaka till Kista gallerian o garaget där samt en extra sväng till Kista på lunchen. Så det är bara att inse, värk gör att man lätt tappar sugen men det ska inte jag göra. På det igen bara. Bara att fatta att nu är det ett motlut, och såna brukar man bekämpa med att trampa lite mer. Heja mig! Mot uppförsbacken med full kraft och lite extra. Stön...

Jag har nu genomfört 2 gympass o ett simpass under veckan. Minus ett kilo. Nästa vecka blir det 2 gympass o 2 simpass eller 3. Det är drygt 6 veckor kvar till Gran Canaria. Vore himla härligt att ha kapat 5 kilo till dess. Då kan mina chanser att få lindring i hälen öka markant. När jag åker den 17 december hoppas jag att jag kan hitta något ställe att gymma där nere. Simma kan jag helt klart göra o promenera beroende på hur hälen mår. Känns skönt att va på väg. Nu har jag haft en riktig slappmorgon från kvart i 9 när jag gick upp o åt frukost. Har suttit i soffan o fikat o surfat runt lite. Nu ska jag städa badrummet innan jag klär på mig o sen blir det lunch o städa balkongen efter det. Har beställt en kryddhylla till skåpdörren som ska hämtas på K-rauta på eftermiddagen i samband med lite handling så vi får hem lite mat o frukt.

mot en bättre hälsa och ett liv utan trasiga knän och ömma fötter. Nu har iaf resan börjat för tredje gången och nu gäller det alltså. Tredje gången gillt säger man ju.
Jag har sedan en dryg månad släpat mig o diverse döttrar till badhuset för att simma. Det är en motionsform som är mjuk och även passar överviktiga tanter med trasiga knän och hälsporrar. Det enda smärtsamma där är att ta sig från omklädningsrummet via duschen (ja jag tvättar mig över hela kroppen med tvål innan vilket är det enda rätta, den som säger något annat är äcklig) till bassängkanten. Sen när jag kommer ner i bassängen så blir man så lätt och hälen slutar göra ont.
Det är tyvärr så att doppa sig tar alltid emot men det går, sen simmar jag, ibland bara 20 minuter men allt oftare 30 och snart 40 minuter. När man simmar så blir hela kroppen använd utan att skadas. Vilket gör att man kan göra det länge och sen när man går upp så blir man tyvärr sitt gamla vanliga tunga jag.
I onsdag denna vecka gick jag på introduktion på styrketräning. Det tog 1, 5 timmar och var jättenyttigt. Instruktören var perfekt, Noga beskrev han allt vi skulle göra och vi fick öva o titta på varandra. Det var jag och en kvinna till som var ungefär jämngammal. Men eftersom han var så noga så hann vi bara köra ett set på varje maskin och alltså körde vi ett tredjedels pass. Men oj vilken träningsvärk jag har idag.
Hur ska då ett helt pass kännas?
I vilket fall som helst så är det nu det börjar med måndag samt onsdag simning och tisdag, torsdag styrketräning. Jag får träna på arbetstid så jag tänker träna 16 varje tisdag torsdag. Sen ska jag försöka få in en simning på helgen också.
Jag förstår att jag nu ger mig ut på en slingrig stig vilket innebär att ibland kommer jag trampa snett eller snubbla men jag ser det verkligen som ett livsavgörande steg. Jag har aldrig varit i sämre kondition än nu och det går inte längre. Det är lite som mitt val att inte få fler barn efter Astrid. Med den graviditeten fick jag allvarlig bäcken uppluckring, en ytterligare graviditet hade kunnat innebära handikapp. Jag kan faktiskt inte för jag riskerar att få tillbringa mitt liv med en usel hälsa. Det är nu jag grundar för resten av mitt liv vilken livskvalitet jag vill ha som äldre. 
Om jag nu känner mig ung i huvudet, varför ska min kropp må som en trött nittioåring. Min kripps tillstånd förhindrar ig att leva det liv jag nu vill leva. Jag vill kunna åka skidor nerför en backe, kunna dansa mig trött under en kväll och prova på andra saker jag aldrig förut vågat. Nu vill jag och kan inte, det som står ivägen ska undanröjas.
Så önska mig lycka till med min viktnedgång och min kropps tillfrisknande.
 

Vad har jag gjort hittills. Första veckan så stadade jag o tvättade mycket för det var så bra torkväder. Vi köpte bräder o färg så jag fick måla 240 meter plankor som claes sen spikade upp istället för det gamla plasttaket. Sen åkte vi till Mariefred o tog in på Gripsholms värdshus på Delux rum. Vi åkte BMW dit och det var enormt varmt. 30 grader i skuggan. Vi ägnade eftermiddagen åt att åka tåg och promenera igenom Mariefred. Dagen efter var det Gripsholm innan vi fikade o åkte hem. På söndag kvällen (efter vi kommit hem) åkte vi med båda hundarna o Ida o Fredrik till landet. På onsdag kvällen var vi hemma igen. På torsdagen fyllde jag år men Ida åkte till Hedemora o alla andra var borta elelr upptagna så vi grillade på kvällen o åt med Ulrika, Jocke, Kevin o Astrid. Sen va det fredag då blev det skyfall på em. Innan skyfallet hann vi både med soptippen o att köpa bräder till fasaden på balkongen. De målade jag i garagetältet. Som tur var. Sen var det regn hela lördagen.  På söndagen kom föräldrar o bror med familj  o grattade. På måndagen målade jag en furubyrå som ska stå i hallen. På tisdagen köpte jag knoppar i smide till den o så köpte vi en frys på Elgiganten. Minsta boxen. Nu står den på plats nere i förrådet så imorgon ska jag bära ner alla frysvaror dig så jag kan avfrosta den uppe i köket. Och så ska byrån målas färdig. Laga bilen ska göras, något är trasigt antagligen vattenpumpen men jag har beställt en reparationshandbok som kommer på fredag. Jag ska även laga en rostfläck vid låset på bakluckan. Förrådet ska städas och kontoret.