heavymetalmum

Nu kommer nästa larm om snusare. Tydligen är det en ökad cancerrisk för snusare att få strup och magcancer. Men sen kom slutklämmen som man nästan inte ville berätta, det gäller män över 70 där man påvisat det. Jag säger inte att det är ofarligt eller nyttigt att snusa, men jag avskyr just att man försöker ljuga om fakta. Jag tror Sveriges befolkning skulle bli avsevärt friskare om alla rökare istället blev snusare. Så i valet mellan att inte kunna sluta röka men kunna byta till snus är det självklart vad man bör göra. Själv ska jag sluta snusa när jag fått kontroll över min vikt. Jag vet hur sugen man blir när man slutar snusa och jag behöver inte den svårigheten att lägga på mig, Det är tillräckligt illa med den övervikt jag har. Annars är jag jävligt låg idag. Det mesta känns trist, trots att jag var så duktig o städade igår. Men det slutade bara med att jag fick ont i knähelvetet igen och sen kylde ner mig så jag fick känning av blåskatarren igen. Ikväll ska Claes ut med sina vänner och jag får sitta här ensam. Inte så att jag missunnar honom men jag är avundsjuk. Jag ville också ha nån kompis som hörde av sig nån gång o ville ha med mig ut. Men det har aldrig hänt. Det är väl något fel på mig, eller på kvinnor. Jag vet inte vilket?
Det är oavsett mitt nuvarande tillstånd något som är fakta. Nu ska jag inte skriva mer förrän jag har något positivt att berätta. Och om du är man och läser detta, om din kvinna är så där ledsen o purken, retas inte! Ge henne en kram istället, hon behöver det och att få känna att någon tycker om henne.

Nu har jag inte varmkört bilen sedan 20 januari så det var hög tid. Ve och fasa, den startade inte, den var helt död. PANIK... När jag kliver ur bilen konstaterar jag att bakluckan inte varit riktigt stängd. Det har antagligen dragit ur batteriet. FAN, ,jag skulle köpt en batterivakt som pappa rådde mig till. Sen kom Jocke med ett specialstartbatteri och drog igång den. Sedan fick den gå länge, länge. Men så fort vi stängde av så var det strömlöst. Jocke tog med batteriet och ska ladda det imorgon separat, hoppas det är ok så jag slipper köpa nytt batteri.
Jag blir så ledsen... min pärla är förnedrad och fördärvad.

Nu med en månad kvar till premiären så ska detta hända, klantigt av mig ifall det nu var jag att först tänka på att inte ha larmet på för att det drar batteri och sen av någon anledning glömma att stänga igen bakluckan ordentligt.

:o(

Har precis läst ut andra delen av Stieg Larssons deckare om Lisbeth Salander. Den var lika bra som ettan. Jag läste i flera timmar igår och en timme idag för att läsa sista halvan. Vilken författare! Så urtrist att han är död. Det enda dåliga med så här bra böcker är att man själv blir lite hämmad. Jag vill verklligen skriva en bok men kommer inte igång. Kanske ska jag fundera på ett upplägg och se om jag kan skriva i sommar.
Är lite osäker på vad jag vill berätta. Finns så mycket att välja på, och det gäller att hitta det som andra faktiskt vill läsa om.
Jag ska fundera.

Nu har arbetsbördan ökat så att jag inte längre kan hinna allt i den turordning som det ramlar in och över mig. Jag måste prioritera. Och jag måste delegera dessutom
Jag har beställt träningskort, det kommer nästa vecka, jag måste hitta tid för instruktion o sen är jag igång. Börjar med två morgonpass så får jag se hur det går
Det är VÅR!!! Jag ska snart gå ner till dotterns lägenhet med min hund och hämta hennes hund, sen blir det nog någon timme i trädgården med bägge o en sekatör o en såg. Måste trimma lite träd o buskar.
Och så ska jag varmköra BMWn som nu stått en månad sen sista varmkörningen.
Efter förra veckans stress så har jag bestämt att denna vecka måste gå till mål och utvecklingssamtal samt andra viktiga möten som lägger grunden för framtiden. Det måste fungera.
Får nog jobba över lite på måndag för att få ihop det men ändå.
Har en privat sak som måste hinnas med dessutom men annars är det fullt fokus på jobbet. Så är det en kort vecka med  halvledig torsdag vilket går att utnyttja o så behövs. Fredag hoppas jag på en resa o besöka en bebis, har ju blivit plastmormor!

Va skönt att hon åkte ut direkt från andra chansen. Jag blev besviken att hon ens kom med där. Men varför så överraskad? Tror hon att hon är självskriven bara för att hon tror på GUD?

Wake up bitch!
Lite ödmjukhet är faktiskt klädsamt, det är inte så att vi alla här i Sverige uppfattar dig som guds gåva till oss. Personligen tycker jag att det är läskigt att se henne uppträda nu för tiden. Det var ok när hon som 16åring tackade gud men nu tycker jag det är för mycket brist på ödmjukhet och självinsikt. Nordman som slog ut henne är väl inte heller världens bästa artister och hade inte heller en så bra låt men jag uppfattar det som mer äkta i alla fall.

Jag förstår att syftet är att samla in pengar och det är därför man har 4 deltävlingar och en andra chansen och till sist en final. MEN det är ju för fan bara max 10 låtar som man överhuvudtaget orka lyssna på. De andra är skit ändå. Men jag som ändå föredrar hårdrock ska väl inte uttala mig kanske, hörde att Finland igen skickar en rocklåt som sitt bidrag. Man kanske ska emigrera till Finland?

Söndagar är helt annorlunda när man trivs på jobbet! Om man inte trivs är det en dag att känna "Ågren", men om man faktiskt tycker jobbet är kul så kan de va så sköna. Sova lite extra länge. Kolla på morgontv i soffan samtidigt som man surfar lite. Sen kan man pyssla lite beroende på väder. Förra helgen när det regnade oavbrutet så var det lite trist men man fick ju lite gjort inomhus. Själv håller jag på att komma ikapp med mitt tvättberg i tvättstugan.

Och vilken dag som helst ska jag ta itu med kontoret, Det ska bli möjligt att gå in dit med datorn o sätta sig vid bordsskivan. Just nu är den belamrad med papper o prylar som inte hittat sin rätta destination ännu.

Innan jag bytte jobb så lät jag mitt hem förfalla för jag mådde skit även hemma, nu när jag har massor att göra på jobbet så finns kraft kvar när jag kommer hem att faktiskt undan för undan komma till rätta med röran. Så illa som det är på det där programmet som börjat gå på TVn har jag aldrig haft. En sak att ha lite pappershögar på bänkar och en helt annan att ALDRIG göra rent nånstans. Hur kan de leva så där? Ser ut som knarkarkvartar, enda skillnaden är att knarkare inte har så mycket grejor.
Idag har jag strykit gardiner o torkat av i fönsterkarmarna samt satt upp gardinerna. Så nu är julen borta iaf.

Vilken tur, för om 2 veckor är det påsk.

Jag som inte ens är med i kyrkan längre vet inte vad jag ska ha påsken till, men i år ska jag nog åka till min dotters kompis för hon är nybliven mamma. Det blir kul. Jag var själv bara 22 när jag blev mamma så jag har inte så många invändningar mot det. Däremot känns det konstigt att inse att jag själv kan bli mormor o farmor när som helst nu. Jag känner mig inte som en mormor/farmor. Hur ska man känna sig då förresten?

Det är fascinerande att byta arbetsplats. Första tiden går man runt o bara registrerar och försöker förstå hur allt hänger ihop. Man vill komma ihåg namnen på alla 50 som man skakar hand med de första dagarna men det är ju helt hopplöst. Efter några veckor så inser man att det måste komma succesivt. Det blir liksom fragment av det hela som man brottas med. På kvällarna somnar man ovaggad. I slutet på andra veckan kändes det lite motigt för jag kunde liksom inte producera något, alla runt omkring har mycket att göra men själv har man inte alla konton som man behöver för att komma åt rätt verktyg och inte rätt kunskaper om det man ska göra för att arbeta självständigt.

Därefter börjar det lossna och man hittar små saker som går att utföra med de kunskaper som man förvärvat och då blir det riktigt kul igen. Vartefter dagarna går så hittar jag mer och mer som jag faktiskt kan göra nytta med. Folk omkring en lär känna en lite och släpper lite på guarden. Det blir mer lättsamt att samtala.
 
Efter denna period kommer den tuffaste. Där är jag nu. Jag vet att nu när jag har varit på plats i en månad så har min "graceperiod" löpt ut. Förut förväntade sig ingen något av mig men nu kommer kraven på att jag ska fungera i min nya roll att infinna sig.
Jag är fortfarande nybörjare och har massor av kunskaper som jag måste inhämta men det är bara att "ta tjuren vid hornen" . Jag ser fram emot att komma igenom på andra sidan, stärkt i mitt självförtroende över att ha klarat av denna tid och lärt mig ett nytt arbete. Att kunna bemästra nya situationer på ett bra sätt. Och ja, jag känner tillit till min förmåga. Varför? Jo för att det är det här som gör att jag utvecklas, just att våga gå utanför komfortzonen och utöka min kapacitet. Det gör att jag växer som människa.

Det är att leva för mig.