heavymetalmum

Så här tycker jag att jag ser ut. Då kan man förstå chocken när man ser sig på bild idag.

Ett fenomen som många uttrycker är att vartefter åren radar upp sig så tillkommer diverse krämpor och rynkor. Utseendet förändras, framförallt hos andra. Man tycker själv att man ser ut som man gjorde förut. Men när man ser på sina jämngamla så ser man ju ålderstecknen. Därför blir man sällan nöjd med fotografier, man känner inte igen sig på dem. Har man dessutom massa överskottskilon blir det bara ännu tydligare. Enda fördelen med det är att man fyllt upp en hel del rynkor med fett så man blir slätare.

Jag arbetar just nu som en gnu. Det är helt enormt, men ändå inte tillräckligt. Jag är tydligen dålig på att delegera? Men man kan bara delegera om rätt förutsättningar finns. Har personen tillräcklig och rätt kompetens, har jag gett rätt överföring? Inte bara att delegera alltså. Men jag har som sagt åstadkommit massor. Det är svårt, så just nu haltar träningen betänkligt. Det är svårt att upprätthålla en balans mellan fritid och jobb. Jag måste dock klara av båda. Egentligen så vet jag fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor? Jag vet ju vad jag gillar att göra men jag vet inte var det passar in. Det är kul att ha att göra men inte så kul när man misslyckas att uppnå resultat trots hårt arbete. Är jag för snäll? Jag tycker att man kan bara vara chef på sitt eget sätt, man kan inte lägga sig till med en "stil". Så om jag är snäll så antar jag att om jag då uttrycker mitt missnöje så märks det ändå eftersom jag oftast är glad och lättsam. Jag kan bara vara mig själv.