Det går minsann an...

Jag hade en rejäl dipp i veckan som var. Kan inte säga att jag sprudlar nu precis heller men det värsta har gått över för denna gång. Är fortfarande öm överallt men jag har läst lite om träningsvärk och förr trodde man att träningsvärk berodde på att musklerna var skadade. Men nu tror man att det tvärtom handlar om att musklerna förbereder sig på att växa och nybildas, alltså att träningsvärk innebär att man faktiskt har effekt.
Som den obotlige optimist jag i botten är väljer jag att tro på det. Egentligen är det ju så att jag har väldigt lätt att bygga muskler. Har märkt det på de två tidigare perioder jag gått på gym. Jag kanske ska dra nytta av det och faktiskt börja kroppsbygga.
Jag går just nu och grunnar på det, inte för att jag vill  ha silikonbröst o heldeffad kropp som ser helt fanatisk ut, bara faktiskt ha mycket muskler men inte vara så deffad. Då kan det fortfarande se kvinnligt ut.
Mina armar är nog det som först kommer vara i form, känner redan skillnad i dem. Däremot går det segt med vikten. Jag ska dra ner på helgfirandet. Det blir bara en kväll jag får äta godis hädanefter. Och så mer slaviskt följa veckoreglerna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0