heavymetalmum

Jag minns när jag var 13 och tyckte att mina föräldrar inte begrep någonting. Jag var ju vuxen och kunde själv avgöra hur jag skulle leva mitt liv. Föräldrarna var bara ett nödvändigt ont som man behövde för att ha nånstans att bo och få mat. Jag ville vara ute så länge jag hade roligt på fredagkvällarna. Inte vara tvungen att gå hem till 24 bara för att visa upp att jag var nykter. Till slut när vi krigat i många månader o jag ideligen missskötte mig med att komma en kvart senare än avtalat så gav mina föräldrar upp. När jag började i åttonde klass så var det inte roligt att trotsa längre då mina föräldrar ändå inte brydde sig. (låtsade de i alla fall) Så i åttan var jag hemma jämt om jag inte var ute o gick med min bästis. Festandet upphörde och jag ägnade mig istället åt att ha en helt egen stil för att visa för alla kamrater att jag sket i deras modehysteri (hade inte råd egentligen)
Vill med detta bara framhålla att det är viktigt att komma ihåg sin egen barndom för att möta ungarna där de befinner sig.